Kärlek utan gränser...
Igår va jag hemma med min nyss 5 år fyllda lillkille. Vi står i hallen och jag talar om hur mycket jag tycker om honom:
- Vet du att pappa tycker så mycket om dig? Så här mycket, (jag måttar brett isär med armarna) gånger en miljard, gånger allting.
Louie vill då inte vara sämre...
- Pappa...ja, jag, jag tycker om dig som...från rymden, o, o, o alla pengar i hela världen! Han tar liksom i o spärrar upp ögonen. Det räcker dock inte....han kör igen:
- Ja, jag, jag tycker om dig, som, som som...från rymden o alla pengar i hela världen o, o , o ända till vårt HUS!
Jag ler brett o kramar om honom. Snacka om kärlek utan gränser...
//Bluespappa
Bluespappa är tillbaka efter 4 år!
Ett uppehåll på ca 4 år...jisses. Småbarnsåren är hårda. Nu är Molly 6 år och Louie 4 år. Jag har äntligen kommit igång på riktigt med musiken igen. Spelar nu gitarr och sjunger i en Bluesrocktrio som heter "Bonedog".
För den som är nyfiken och vill lyssna: http://www.facebook.com/bonedogblues Vi har hunnit med att göra en debutplatta och jobbar just nu på vår uppföljare.
Jag brukar ju alltid ha med sköna citat från mina barn i min blogg. Så jag klämmer en direkt.
Jag, mamma Åsa och Louie står vid diskbänken. Jag tycker att Åsa är lite småvrång och säger:
- Du är lite menstruationig va? (röda veckan brukar kunna innehålla lite vrånghet.)
Louie kliver då in för att försvara mamma mot påhoppet han inte förstod.
- Men mamma är bra på att baka!
Dom e för goa di små!
//Bluespappa
Jag ääär stor!
Tog mig en folköl på kvällskvisten då Molly sa: -Får jag smaka? Javisst, hon får en liten "smutt". Jag tar ett par klunkar till... -Får jag smaka? säger Molly ännu en gång. Okej då, en liten smutt till. Hon spottar minsann inte i glaset, utan säger igen: Ja, just det... -Får jaaag smaka? Ja, men nu är det sista gången, säger jag med pekfingret uppe. ("Sista gången" Mycket gångbart för att få ett slut på rutschkanaåkning eller dylikt! *skratt*) Sedan försöker jag lite pedagogiskt tala om att: -Det här är för vuxna, mamma o mig, pekandes på burken. Molly ställer sig då på tå...sträcker på sig så mycket hon bara kan...och säger: -Jamen jaaag ääär stor!
Klockrent... :-)
Klockrent... :-)
Ohämmade barn...
Nu har jag inte skrivit i bloggen på evigheter. Livet har varit jobbigt och kraft o inspiration att skriva har saknats.
Men idag hände något jag bara måste skriva av mig...
Fredagsmys
Vi hade köpt lite pizza idag för vårt "fredagsmys". Molly som vanligt i extas då pizza verkligen innebär fest . Efter en stund lyfter hon sig lätt upp från stolen och ser lite fundersam ut. -Är du bajsnödig? säger mamma Åsa. Molly verkar något tveksam. För säkerhets skull går mamma o Molly till toan. Väl tillbaka lyfter Molly upp armarna med knutna nävar och säger: -Nuuu köööör vi! Jag börjar småle o fnittrande frågar jag Åsa: -Sådär brukar jag säga ibland va? -Ja, säger Åsa och småfnittrar hon med. Efter ett par tuggor lutar sig Molly lätt åt vänster och släpper en liten prutt som småekar i trävirket på Stokke stolen. Nu blir det mer ett gapflabb över hennes spontana sätt samtidigt som vi säger "ursäkta". (Vi försöker givetvis lära vår lilla solstråle att ursäkta sig när man pruttar.) Barn är bara så himla störtsköna...konstlat hämmat beteende finns inte på deras världskarta.
ps. Vänsterhänget har Molly kommit på alldeles själv. ;-) ds.
Men idag hände något jag bara måste skriva av mig...
Fredagsmys
Vi hade köpt lite pizza idag för vårt "fredagsmys". Molly som vanligt i extas då pizza verkligen innebär fest . Efter en stund lyfter hon sig lätt upp från stolen och ser lite fundersam ut. -Är du bajsnödig? säger mamma Åsa. Molly verkar något tveksam. För säkerhets skull går mamma o Molly till toan. Väl tillbaka lyfter Molly upp armarna med knutna nävar och säger: -Nuuu köööör vi! Jag börjar småle o fnittrande frågar jag Åsa: -Sådär brukar jag säga ibland va? -Ja, säger Åsa och småfnittrar hon med. Efter ett par tuggor lutar sig Molly lätt åt vänster och släpper en liten prutt som småekar i trävirket på Stokke stolen. Nu blir det mer ett gapflabb över hennes spontana sätt samtidigt som vi säger "ursäkta". (Vi försöker givetvis lära vår lilla solstråle att ursäkta sig när man pruttar.) Barn är bara så himla störtsköna...konstlat hämmat beteende finns inte på deras världskarta.
ps. Vänsterhänget har Molly kommit på alldeles själv. ;-) ds.
Horoskop...
Jag sitter här som den natträv jag är. Läste just ett babyhoroskop som min sambo lagt på skrivbordet.
BABYHOROSKOP
Molly - Fiskarna 19 feb - 19 mars
Du som får en Fiskbaby kan inte alls förstå varför dom säger att det är jobbigt att bli förälder. Hon är otroligt tillmötesgående och du känner dig riktigt bortskämd. Det är inga problem för er att hitta rutiner ni båda trivs med och ibland är din baby så lätt att ha att göra med att du nästan blir orolig. Hon är också mycket känslig och känner precis av hur du mår och delar dina känslor.
Louie - Skorpionen 23 okt - 21 nov
Din Skorpionbaby är ett riktig litet busfrö, som gärna retas för att få dig att visa dina känslor och som älskar att locka dig till skratt. Hon överraskar dig ständigt genom att bete sig annorlunda mot vad du väntat dig, och är inte alltid den lättaste att ha att göra med. Men hon är inte busig på ett bullrigt eller särskilt livligt sätt ,utan är snarare en ganska klurig liten bebis."
Puuuhh...fy faan vad jag älskar er mina barn!
//Er alldeles egna bluespappa
BABYHOROSKOP
Molly - Fiskarna 19 feb - 19 mars
Du som får en Fiskbaby kan inte alls förstå varför dom säger att det är jobbigt att bli förälder. Hon är otroligt tillmötesgående och du känner dig riktigt bortskämd. Det är inga problem för er att hitta rutiner ni båda trivs med och ibland är din baby så lätt att ha att göra med att du nästan blir orolig. Hon är också mycket känslig och känner precis av hur du mår och delar dina känslor.
Louie - Skorpionen 23 okt - 21 nov
Din Skorpionbaby är ett riktig litet busfrö, som gärna retas för att få dig att visa dina känslor och som älskar att locka dig till skratt. Hon överraskar dig ständigt genom att bete sig annorlunda mot vad du väntat dig, och är inte alltid den lättaste att ha att göra med. Men hon är inte busig på ett bullrigt eller särskilt livligt sätt ,utan är snarare en ganska klurig liten bebis."
Puuuhh...fy faan vad jag älskar er mina barn!
//Er alldeles egna bluespappa
Fantastiskt att få vara pappa...
Under min uppväxt hade jag själv aldrig någon pappa som brydde sig om mig. Det är kanske en bidragande orsak till att jag har så jävla mycket att ge till mina barn. Jag talade om för min dotter redan då hon var ett par veckor, att jag skulle vara den pappa jag aldrig hade. Detsamma har jag gjort till min lilla pojke med. På måndag är han 4 veckor gammal. Längtar efter att han skall bli större...jag vet ju nu vad som väntar runt hörnet så att säga. Jag kan inte förstå hur en vuxen människa kan känslomässigt överge sitt barn. Denna lilla människa som är ditt eget kött och blod. Helt beroende av dig för att överleva. Jag kommer att vara trasig inombords till den dag jag dör. Det kommer alltid att finnas, detta tomrum inombords som inte går att fylla.
Nu när jag själv fått barn och blivit pappa så förstår jag ännu mindre det svek som min far gjort mig. Jag har bearbetat min sorg i över 15 år på olika sätt. Visst är det bättre idag än för 10 år sedan men bra blir det aldrig. Jag sa till mig själv under den tiden jag var hemma själv med min dotter, att jag skulle ta vara på varenda sekund. Det gjorde jag, men ändå gick tiden så fort.
Man måste tala om för sig själv ibland att leva NU och inte imorgon eller en annan dag. Ta till vara på de små mysstunderna när du läser en bok med ditt barn, kramas mycket, ha roligt!, busa, stoja o lek. Ta inte allting på för stort allvar...ta inte dig själv på för stort allvar.
Jag är sjuk sedan dryga 5 år tillbaka och lider av kronisk värk i nacke och armar vilket gör att det bitvis är ett rent helvete att vara förälder med allt vad det innebär. Körde utan värktabletter i 4 år och förstår nu vad jag hade kunnat slippa ibland. Tiden hemma med Molly då min kvinna jobbade 4 månader var inte så bra för min hälsa, men det var ändå något jag inte vill ha ogjort! Min dagsform är upp och ner, beroende av min sömn och vad jag företar mig. Jag förundras själv över var jag får kraften ifrån ibland.
Men mycket ligger nog i att det är helt fantastiskt att få vara pappa...
//Bluespappa
Nu när jag själv fått barn och blivit pappa så förstår jag ännu mindre det svek som min far gjort mig. Jag har bearbetat min sorg i över 15 år på olika sätt. Visst är det bättre idag än för 10 år sedan men bra blir det aldrig. Jag sa till mig själv under den tiden jag var hemma själv med min dotter, att jag skulle ta vara på varenda sekund. Det gjorde jag, men ändå gick tiden så fort.
Man måste tala om för sig själv ibland att leva NU och inte imorgon eller en annan dag. Ta till vara på de små mysstunderna när du läser en bok med ditt barn, kramas mycket, ha roligt!, busa, stoja o lek. Ta inte allting på för stort allvar...ta inte dig själv på för stort allvar.
Jag är sjuk sedan dryga 5 år tillbaka och lider av kronisk värk i nacke och armar vilket gör att det bitvis är ett rent helvete att vara förälder med allt vad det innebär. Körde utan värktabletter i 4 år och förstår nu vad jag hade kunnat slippa ibland. Tiden hemma med Molly då min kvinna jobbade 4 månader var inte så bra för min hälsa, men det var ändå något jag inte vill ha ogjort! Min dagsform är upp och ner, beroende av min sömn och vad jag företar mig. Jag förundras själv över var jag får kraften ifrån ibland.
Men mycket ligger nog i att det är helt fantastiskt att få vara pappa...
//Bluespappa
Glassbil & Nattfritid
.: Glassbilen
På eftermiddagen var Molly med mig ut när Hemglassbilen kom...det är stort...ni skulle ha sett henne...*ler*... först blir hon alldeles upprymd...vi tar på oss jackan o går ut...hon står bredvid mig när jag handlar. Köper med en liten glassbil i plast för 13:- Hihi...och sen vinkar hon av glassbilen när den rullar nerför vägen. Jaa...hon är så bedårande charmig så jag hittar inte ord ibland...
.: "Nattfritid"
Puh det blev en kämpig kväll för Åsa o mig efter kvällsmaten. Vi turades om att gå och vyssja på Louie ett par timmar...sedan vaknade Molly o grät...hade antagligen drömt...klamrade sig fast...blöjbyte Louie...sedan blöjbyte Molly...pådriven av barnskrik o längtan efter "kvällsledigheten"...fick tillslut Molly att somna i soffan och Louie att varva ner. Sen satt vi med Louie i knät och tittade på en film en stund...och jaa...nu sitter jag här med en smula "nattfritid".
På eftermiddagen var Molly med mig ut när Hemglassbilen kom...det är stort...ni skulle ha sett henne...*ler*... först blir hon alldeles upprymd...vi tar på oss jackan o går ut...hon står bredvid mig när jag handlar. Köper med en liten glassbil i plast för 13:- Hihi...och sen vinkar hon av glassbilen när den rullar nerför vägen. Jaa...hon är så bedårande charmig så jag hittar inte ord ibland...
.: "Nattfritid"
Puh det blev en kämpig kväll för Åsa o mig efter kvällsmaten. Vi turades om att gå och vyssja på Louie ett par timmar...sedan vaknade Molly o grät...hade antagligen drömt...klamrade sig fast...blöjbyte Louie...sedan blöjbyte Molly...pådriven av barnskrik o längtan efter "kvällsledigheten"...fick tillslut Molly att somna i soffan och Louie att varva ner. Sen satt vi med Louie i knät och tittade på en film en stund...och jaa...nu sitter jag här med en smula "nattfritid".
Nu blir det att somna till Battlestar Galactica...som så mången gång förr. ;-)
Natti, natti
Pappa igen!
Äntligen har jag fått en stund att skriva...och berätta att jag blivit pappa till en pojke!
.: Tre blir Fyra
För 8 dagar sedan fick vi vårt andra barn, en liten kille som heter Louie. Det gick jättebra hela förloppet, mycket smidigare än vårt första barn. Snacka om att gång nr2 är annorlunda...man vet ju mycket mer...är lugnare o tryggare. Louie har i princip sovit hela tiden sen han kom ut, ända tills ikväll då han hade magknip och tog ton. Jag tycker inte att jag knutit an riktigt än...känns tråkigt...får nästan lite skuldkänslor. Vi har precis vant oss vid att vara tre och nu blir vi fyra! Sen går det inte att lägga samma tid och kraft på barn nummer 2...för den här gången har man redan ett barn som kräver både tid och uppmärksamhet oavbrutet. Det går inte att bara sitta o begrunda det lilla livet ett par timmar som sist även om man vill.
Men lyckliga som vi är har vi både mor o farföräldrar som ställer upp i vått o torrt! Vilket underlättar mycket...kram till er!
.: Att välja namn
Jag/Vi är nog inte ensamma om att våndats över namnvalet. Det måste ju bara bli perfekt...barnet ska ha namnet heeela livet...inte bli retad...skall inte gå att rimma med "taskiga" saker...inte låta konstigt...ligga rätt i munnen osv...ja ni vet vad jag menar. Vi hade flera bra flicknamn men på pojkfronten tröt det rejält. Jag har nog våndats mest tror jag! Jag gillade Joel..men inte min kvinna...vi kom fram till att det skulle vara mjukt och tvåstavigt. Dagen efter i lekrummet på BB kommer jag plötsligt på namnet "Louie" när vi kom fram till att vi gillade att starta namnet med Jo- eller Lo-. Det satt som en limpa i väggen! Sen blötte vi o stötte..men jag hade nog redan bestämt mig 10 sekunder after att jag sa det...
Vill bara avsluta med ett Baloo citat från Djungelboken:
"Jag ska lära honom allt jag kan..."
.: Tre blir Fyra
För 8 dagar sedan fick vi vårt andra barn, en liten kille som heter Louie. Det gick jättebra hela förloppet, mycket smidigare än vårt första barn. Snacka om att gång nr2 är annorlunda...man vet ju mycket mer...är lugnare o tryggare. Louie har i princip sovit hela tiden sen han kom ut, ända tills ikväll då han hade magknip och tog ton. Jag tycker inte att jag knutit an riktigt än...känns tråkigt...får nästan lite skuldkänslor. Vi har precis vant oss vid att vara tre och nu blir vi fyra! Sen går det inte att lägga samma tid och kraft på barn nummer 2...för den här gången har man redan ett barn som kräver både tid och uppmärksamhet oavbrutet. Det går inte att bara sitta o begrunda det lilla livet ett par timmar som sist även om man vill.
Men lyckliga som vi är har vi både mor o farföräldrar som ställer upp i vått o torrt! Vilket underlättar mycket...kram till er!
.: Att välja namn
Jag/Vi är nog inte ensamma om att våndats över namnvalet. Det måste ju bara bli perfekt...barnet ska ha namnet heeela livet...inte bli retad...skall inte gå att rimma med "taskiga" saker...inte låta konstigt...ligga rätt i munnen osv...ja ni vet vad jag menar. Vi hade flera bra flicknamn men på pojkfronten tröt det rejält. Jag har nog våndats mest tror jag! Jag gillade Joel..men inte min kvinna...vi kom fram till att det skulle vara mjukt och tvåstavigt. Dagen efter i lekrummet på BB kommer jag plötsligt på namnet "Louie" när vi kom fram till att vi gillade att starta namnet med Jo- eller Lo-. Det satt som en limpa i väggen! Sen blötte vi o stötte..men jag hade nog redan bestämt mig 10 sekunder after att jag sa det...
Vill bara avsluta med ett Baloo citat från Djungelboken:
"Jag ska lära honom allt jag kan..."
Det ska svida att lida....
Min sambo kommer om ca 6 veckor att vara hemma igen då vi nu väntar vårt andra barn. Jag är sjuk med kronisk värk sedan 5 år tillbaka. Har så kallad tidsbegränsad sjukersättning. Min ersättning är redan nu väldigt låg. Om borgarna får som de vill så kommer min familj att gå under! De vill sänka min ersättning samt ersättningen för att vara mammaledig. Vad faan ska vi leva av då!? Ekonomin har redan varit ett helvete de sista 2 åren. (Vi har mot alla odds köpt hus och skaffat barn.) Vi har lån precis som alla andra människor...vi behöver också kläder på kroppen, laga bilen, kunna unna oss saker ibland. Som det är nu lever vi på marginalerna. Jag känner mig förtvivlad...jag vill kunna ge mina barn en bra uppväxt. Kärlek det har jag massor att ge...men vissa saker måste köpas. Vi försöker att få det att gå ihop...jag har varit hemma och tagit hand om vårt barn FAST jag är sjuk med värk. Inte den bästa lösningen med facit i hand... När en skatt slopas så måste det tas från något annat...eller hur? Så när jag nu läser i tidningen att förmögenhetsskatten ska slopas och att hemserviceföretagen laddar för fullt mår jag faan illa!
Jag känner att jag har "tagit avstånd"...från oförstående människor runt omkring...som inte kan leva sig in i mitt helvete...som inte fattar att jag har ont varenda jävla dag...som låtsas som ingenting... men vart ska jag ta vägen nu då? Vad tycker Fredrik Reinfeldt att jag ska skära ner på? Han kan väl sätta sig en timme med mig och ge lite ekonomisk rådgivning. Ska jag sätta mig i en billig etta i stan o knapra Tiparol...köpa kläder vartannat år...köpa allt begagnat till min dotter...försöka hitta fler saker att sälja...bita ihop och kämpa lite till...eller varför inte slänga upp repet redan nu? Jag är ändå bara samhället till last...är det inte så som du ser på det Fredrik Reinfeldt? Är det konstigt att det känns som att jag ska skära ner för att finansiera sänkt förmögenhetsskatt? Hur kan man överhuvudtaget föreslå att sänka ersättningen för sjuka människor? Sedan ha en slogan som: "Det ska löna sig att arbeta!" Usch...borgerligheten äcklar mig...
Den enes bröd...den andres död...Det ska svida att lida...
Det finns en sak som håller mig vid liv...min dotter...Molly
Molly testkör!
Kul med åkgräsklippare...
En gång när vi grejade i garaget fick Molly prova att sitta på åkgräsklipparen. Det var ju häftigt, så idag ville hon klättra upp på den igen. Det slutade med att hon satt där o jag puttade på ut ur garaget. Jag frågade om vi skulle starta den? Ja, sa Molly. Så på med hörselkåporna och så startade vi den. Hon såg förvånad ut men sken upp! Vi provar o kör lite, tänkte jag! Sen lade jag i 1:ans växel och puttrade på tomgång...sakta, sakta kröp den framåt och Molly höll i sig i ratten och såg väldigt nöjd ut. Men så dog den plötsligt bara...ja juuuust ja... Molly väger för lite...maskinen slår av sig om det inte är nog tungt på stolen. Så jag tryckte i bakkant på stolen medans Molly höll i ratten. (Det här finns faktiskt dokumenterat på film eftersom mamma Åsa filmat premiäråket.) När vi efter ett par "MEEEJA!" ställt in åkgräsklipparen igen och jag backat in vår andrabil i garaget, ställer sig Molly utanför bildörren och visar ivrigt att hon vill in. Jag lyfter upp henne i mitt knä och märker att hon vill tuta..det är stort, så självfallet tutar vi lite. Som grädde på moset lär vi oss att använda blinkers och vart fläktknappen sitter. (Ja, det är en gammal bil utan AC.)
Imorgon ska Molly vara hela dagen på dagis och mamma Åsa ska ta med henne när hon åker till jobbet. Vi skulle kunna kalla det för ett generalrep, eftersom Molly gör sin sista inskolningsdag imorgon. :-)
Imorgon ska Molly vara hela dagen på dagis och mamma Åsa ska ta med henne när hon åker till jobbet. Vi skulle kunna kalla det för ett generalrep, eftersom Molly gör sin sista inskolningsdag imorgon. :-)
Mollys första cykeltur...
Igår så dammade vi av Mollys mammas gamla cykel. Sannerligen ingen superhoj...men den rullar trots att den är sliten. Jag borrade o grejade för att få ditt cykelstolen på pakethållaren, lite luft i de ruggslitna däcken. Sen så var det då dags för Mollys premiärtur bakom pappa! Hon såg ut att trivas som fisken i vattnet, manade på mig friskt med "MEEEJJJA!" (som betyder...helt rätt!...MER!) )så fort jag stannade till. Insåg då jag klev av hojjen med kramptendenser på framsidan av låren (som följd av att åka backen uppför mot huset) att jag inte direkt är en kandidat för Tour de France. Det är smått skrämmande hur otränad jag blivit sedan 20 års åldern. Minns faktiskt inte när jag cyklade senast...*skratt*...har inte ens en cykel längre. Men nu lockar det mycket mer att en varm sommardag fixa en picknick korg o bara cykla iväg nånstans...mysigt! Men först måste jag nog köpa en cykel...med lågväxel på! ;-)
Mollys första natt i sitt egna rum...
Nu sker premiären i skrivande stund! Hon sover inte i spjälsängen i mamma o pappas rum...utan i sitt rum alldeles själv. Hon är så söt där hon ligger som en liten daggmask i en STOR vattenpöl. (Antar att ni förstår symboliken.)
Suck...helt otroligt...
.: Flodhästar & Stridsvagnar :.
Att ha en liten kotte på 1,5 år är ganska krävande...så att få den där sprudlande sexlusten framåt kvällen händer inte varje kväll om vi säger så. Jamen...när hon sover på dan då? Öhh...ja just det, det är ju inte bara o starta igång "sexmaskineriet" direkt under de ca 45-75 minuterna man kan tänkas få. Det ska ju "passa" också med allt annat som MÅSTE göras när man väl fått en stund av ro. Städa, diska...plocka undan...jaa, sen finns det nåt som heter fritidsintresse om jag minns rätt? Att vi dessutom ska ha barn snart igen gör inte saken bättre...illamående, foglossning, huvudvärk, humörsvängningar osv...förutom då det här lilla yrvädret. Faktumet att min kvinna känner sig som en "flodhäst" och i mitt tycke är vig som en stridsvagn gör inte att det bara är att "välja o vraka" på ställningsalternativen. Helt plötsligt är det en herrans massa faktorer som spelar in.
.: Matchstart :.
Men så i helgen kom vi ÄNTLIGEN till skott! Ohhh yeees! Vad händer då..? (Vi bor ute på landet med väldigt få grannar och har inte heller direkt besökare 118 gånger i veckan.) Det kommer ena små snorungar o ringer på dörren för att sälja jultidningar o skit när vi är mitt i matchen! Va!? Jag tror inte att det är sant! Sen när min kvinna i dörren ( Jag vill inte gärna gå o öppna med konstapeln i givakt...) får säga nej 17 gånger till de ihärdiga små skitungarna innan de går sin väg, är både jag o konstapeln färdiga att krevera. -Gå! Nu! Jag blir så trött...
Hur det gick sen?
Jorå...det slutade allt bra när vi väl schasat iväg dem. ;-)
Att ha en liten kotte på 1,5 år är ganska krävande...så att få den där sprudlande sexlusten framåt kvällen händer inte varje kväll om vi säger så. Jamen...när hon sover på dan då? Öhh...ja just det, det är ju inte bara o starta igång "sexmaskineriet" direkt under de ca 45-75 minuterna man kan tänkas få. Det ska ju "passa" också med allt annat som MÅSTE göras när man väl fått en stund av ro. Städa, diska...plocka undan...jaa, sen finns det nåt som heter fritidsintresse om jag minns rätt? Att vi dessutom ska ha barn snart igen gör inte saken bättre...illamående, foglossning, huvudvärk, humörsvängningar osv...förutom då det här lilla yrvädret. Faktumet att min kvinna känner sig som en "flodhäst" och i mitt tycke är vig som en stridsvagn gör inte att det bara är att "välja o vraka" på ställningsalternativen. Helt plötsligt är det en herrans massa faktorer som spelar in.
.: Matchstart :.
Men så i helgen kom vi ÄNTLIGEN till skott! Ohhh yeees! Vad händer då..? (Vi bor ute på landet med väldigt få grannar och har inte heller direkt besökare 118 gånger i veckan.) Det kommer ena små snorungar o ringer på dörren för att sälja jultidningar o skit när vi är mitt i matchen! Va!? Jag tror inte att det är sant! Sen när min kvinna i dörren ( Jag vill inte gärna gå o öppna med konstapeln i givakt...) får säga nej 17 gånger till de ihärdiga små skitungarna innan de går sin väg, är både jag o konstapeln färdiga att krevera. -Gå! Nu! Jag blir så trött...
Hur det gick sen?
Jorå...det slutade allt bra när vi väl schasat iväg dem. ;-)
Pappa o Molly har inskolning på dagis....forts.
Idag var jag i stort sett bara inne o vände...det har gått jättebra hittils. På vägen hem blev jag sådär himla ledsen igen. Väl hemma så kom tårarna jag hållit tillbaka...min älskade lilla gumma alldeles själv på dagis utan mamma o pappas trygga famnar. Jag vet inte varför det blev så laddat på vägen hem. Jag bara är en känslomänniska...har alltid varit och kommer så alltid vara, tror jag. Imorgon skall Molly vara kvar efter lunch och vila lite...
